Där står de, paret som dagligen ger mig dåligt samvete. De är på språng, nosen pekar mig utåt och jag hör hur de säger; Kom igen nu, igår kväll sa du ju att du skulle ta med oss ut på en jäkla omgång.
Nu är det morgon. Jag har placerat mig i soffan, slagit på datorn och visualiserar just nu hur jag byter om och springer som sldrig förr...
Bara 10 minuter till.... i soffan....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar