De som känner mig blev nog inte ett dugg förvånade när min mobil försvann, inte heller blev de förvånade när jag låste ut mig, tappade plånboken eller glömde passet. Sån är jag – tankspridd. Jag rår inte för det. Ju mindre jag har att tänka på desto mer glömmer jag. Ganska lustigt fenomen. Som nu, är översållad med jobb, planering och resor hit och dit, men jag har stenkoll på allt.
Min överambition fick sig dock en rejäl väckarklocka igår kväll. Jag satt kvar på redaktionen in på småtimmarna, ingen annan var kvar, och plötsligt hör jag ett tjut, det kommer stötvis, jag förstår att det är larmet, men tänker; äsch det ger sig, jag hade en hel del inslag och text jag var tvungen att få ut på webben.
Men..... pipet slutade inte utan eskalerade i ett öronbedövande tjut och larmet var ett faktum. Kastade mig på telefonen till Securitas och de lovade att skicka en bil. Bilen kom..... 30 minuter senare. Mina öron mådde sådär och det där med att jobba över...... ja det visade ju sig vara en dålig idé.
Idag har jag fått lära mig hur man larmar av.... hoppas bara jag kommer ihåg det.... hmmmm vad var det nu igen....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar