Mutor eller förmåner...

Ett moraliskt dilemma för många journalister är vad som ofta kallas ”mutor” eller som endel väljer att kalla det – förmåner.
Var går gränsen?
Hur många har tagit emot en kopp kaffe, en kaka, en lunch, en keps, en konsertbiljett en penna?
Hur många säger nej till allt?

Endel menar att den journalistiska objektiviteten riskeras om man blir för ”vän” med de man ska granska eller intervjua.
Jag menar att man får känna av situationen.
En journalist objektivitet bör väl ligga i dennes natur, att ha förmågan att vara så självkritisk att man inte undviker det kritiskt granskande trots att man tackat ja till en kaffe.
Inte självklart menar alla.

Bör det finnas regler eller ska det vara upp till var och en?