Rix VS Regionalt

Vad är väl egentligen en tid på Rapport....

Så är tiden i huvudstaden avslutad, för den här gången, och jag reflekterar över mina arbetsuppgifter och utmaningar.
På somrarna är huset i Stockholm fyllt av vikarier vilket gör att jag känner att jag nog inte fått den riktiga Rapportkänslan som så många fruktar och suktar efter. Med Rapportkänsla menar jag enormt högt tempo och snabba kast i nyhetssändningarna. Att det var sommar bidrog väl en hel del till ett vist lugn på redaktionen.
Den största skillnaden, förutom tittarantalet, är ju nyhetsvärderingen. På Riksnivå har man ju för det mesta en redaktör som sållar till de stora sändningarna, men på natten är man själv.
Kommer man från en regional station är man automatiskt lite lokalpatriot, men det får man snabbt tänka om och fråga sig frågan, är detta verkligen Sverigeaktuellt? Vill verkligen Norrlänningar höra om detta? För att inte tala om allt utrikesmaterial som rullar in. Utrikesmaterialet var nog den största utmaningen. För att inte översålla sig med jobb så fick man ju duktigt läsa igenom varenda text som rullade in för att kunna välja ut godbitarna och de högaktuella händelserna. Vissa var självklara.
Eftersom jag kommer från en regional station är man van med ”vi” känslan. Den blir man påmind om dagligen då man för det mesta jobbar i team eller i projekt med någon annan. På Rapport var iaf mitt arbete väldigt självständigt. Om någon övervakade mig så hoppas jag att de tyckte jag skötte min del bra.
Mina arbetstider varierade 13-22:30 eller 20:30-06:30. Min absoluta favoritsändning var tveklöst 22:25, rapp och med mycket telegram. Helt i min smak. Den sändningen följdes av nattsändningarna där kaffet blev en kär vän. Tufft att hålla sig uppe, men tillfredställande med utmaningarna + all härlig nattpersonal. På natten agerar man även sändningsproducent eftersom man lägger upp, programmerar och sänder ut samtliga sändningar å allt sköts från den omtalade rapportomaten. Så är det ännu inte ute på distrikten å vi hoppas det dröjer...

Så ett extra tack till gulliga mail. Det var lite mer av den varan när man gick Riks. Love it!